President Maria Elfblad hälsar alla välkomna och speciellt välkommen till dagens föreläsare Kristoffer Brink som arbetar som arkeolog på kulturen i Lund.
Kristoffer börjar med att presentera sig själv, född och uppvuxen i Eket utanför Örkelljunga och med ett tidigt intresse för historia. Skolresor till Glimmingehus och stenåldersbyn i Höör gjorde starka intryck på honom. I högstadiet fick han göra sin ”prao” vid de arkeologiska undersökningarna utanför Örkelljunga i samband med E4:ans ombyggnad. Han kom efter gymnasieskolan in på Lunds universitet för att läsa till arkeolog och tog där en Master of arts examen i arkeologi. Trots en svår arbetsmarknad för arkeologer fick Kristoffer efter sin examen möjlighet att arbeta fem år i Norge. Han har specialiserat sig mest på stadsarkeologi och digital dokumentation.
Namn på dagens föredrag har Kristoffer satt till:
HISTORISKA BINÄRINGAR I ÖRKELLJUNGABYGDEN, och med binäringar menar han inkomster i samhället som inte direkt kommer från jordbruket.
I den tidiga jägarstenåldern (år 10 000 – 5000 f Kr) fanns i Örkelljungabygden fina jaktmarker med fiske och möjligheter till insamling av det som naturen gav och som invånarna livnärde sig på. Därefter började odlingen introduceras i Skåne och bygden avfolkades, marken var och är för stenig att odla i. Under 1100-talet börjar man avverka skogen och en befolkningsvåg till bygden tog åter fart. Genom att avverka skogen fick man kol för att kunna tillverka järn som man fick från myrmalm, röd jord och penningmalm från sjöarna. Bygden blev rikare och rikare och Örkelljunga borg byggdes på Lycksta berg. Från borgen hade man, från danska sidan, kontroll över järnproduktionen. I de äldsta längderna man har från den här tiden finns beskrivet att invånarna betalade skatt i järnbitar. Det finns också beskrivet antalet invånare som bodde på de relativt stora gårdarna och vilka som hade ansvar för jordbruket samt hur många som var sysselsatta inom kolningen och järntillverkningen. Det finns också gamla historiska dokument som visar att den bästa och kungliga smedjan låg i Rya socken. Under 1300 - 1500-talet var Örkelljungabygden mycket rikt och järntillverkningen i bygden var viktig för Danmark som var den enda danskarna hade.
I samband med att Skåne blev svenskt, i mitten på 1600-talet drabbas bygden åter av fattigdom. Sverige har rika tillgångar på järn i de mellersta och norra delarna av landet och hade inget intresse av att den f d danska järntillverkningen skulle finnas kvar. Dels var det lätt för bönderna att handla med Danmark och man var också orolig för att Danmarks skulle återta Skåne, därför var det bättre att järntillverkningen lades ner. Kvarnar brändes, järn fick inte längre säljas härifrån och skatten som tidigare betalades med järn togs bort. Fattigdomen bidrog till de många friskyttarna i området. Friskyttar är enligt dansk historieskrivning de som får betalt av danska staten, enligt svensk historieskrivning likställt med snapphanarna. Friskyttarna är flest i norra Skåne och det finns ett tydligt samband mellan dom och den nerlagda järntillverkningen.
Under 1700- och 1800-talet kom handelsresande och trähandverk att bli en viktig binäring i bygden. Jordbruket kan fortfarande inte som ensam inkomstkälla försörja befolkningen. Nya binäringar började i hemmen med sömnad och trähantverk, för att därifrån utvecklas till flera större fabriker och där flera har funnits kvar ända in i vår egen tid.
Föredraget avslutads med möjlighet till frågor och därefter tackas Kristoffer med en varm applåd för hans intressanta resa genom bygdens spännande historia.
Till sist informerar presidenten om vårens Nostalgiafton i Forum som kommer att hållas den 19 maj. Alla uppmanas komma och gärna sprida informationen vidare till alla som kan tänkas vara intresserade.
Vid pennan/Lena Andersson