Vår medlem och kyrkoherde Ola Johansson håller en Julbetraktelse för oss. Ola börjar med att göra en historisk tillbakablick, men inte hela vägen till år noll, även om det är där vår tideräkning tar sin början utifrån julens händelser. I stället går vi ungefär 1700 år tillbaka i tiden, till år 325, då ett mycket betydelsefullt kyrkomöte hölls i staden Nicea – dagens İznik i Turkiet.
Vid den här tiden hade den kristna kyrkan vuxit snabbt trots hårda och ofta brutala förföljelser från det romerska riket. Många kristna fick sätta livet till för sin tro. Ändå fortsatte rörelsen att växa. På 300-talet ändrades situationen radikalt när kejsar Konstantin slutade bekämpa kristendomen och i stället gav den sitt stöd. Senare, år 381, blev kristendomen till och med romersk statsreligion. Kyrkomötet i Nicea sammankallades av Konstantin för att hantera avgörande frågor som hade uppstått inom kyrkan. Den viktigaste handlade om vem Jesus är. En rörelse, ledd av Arius, menade att Jesus inte var fullt ut Gud, utan stod under Gud Fadern. Mötet tog tydligt avstånd från detta och slog fast att Jesus Kristus är Guds Son, av samma väsen som Gud själv. Här lades grunden till den nicenska trosbekännelsen, som vi än i dag använder – särskilt vid julottan – eftersom den så tydligt uttrycker vem Jesus är: sann Gud och sann människa. Detta möte blev det första stora ekumeniska kyrkomötet, där man också fattade beslut om kyrkans struktur och ledarskap. Allt detta skedde långt före reformationen, i en tid då kyrkan ännu var en.
Men julen handlar inte bara om teologi och historia. Därför anknyter Ola detta till julkrubban i Örkelljunga kyrka, och särskilt tre av dess gestalter.
Först Maria – en ung kvinna som får ett livsavgörande uppdrag. Hon ställer frågor, tvekar, men vågar till slut säga ja. Hon är ingen övernaturlig varelse, utan en vanlig människa som får bära något helt extraordinärt: Guds Son. Därför har hon genom historien kallats både Jesu mor och Guds moder.
Den andra gestalten är herden. Herdarna tillhörde samhällets lägre skikt, men det var till dem änglarna först kom med budskapet om Jesu födelse. De tvekade inte, utan gav sig genast av. De påminner oss om att julens budskap är för alla, inte bara för de lärda eller religiöst invigda.
Den tredje gestalten är en av de vise männen, eller stjärntydarna, från fjärran länder. De representerar andra kulturer och folk. Genom dem ser vi att julens händelse angår hela världen, inte bara dem som fanns närmast Betlehem.
Tillsammans hjälper dessa gestalter oss att förstå julens kärna. I vår tid finns många lager kring julen – mat, klappar, traditioner – allt gott i sig. Men längst in finns barnet i krubban: Jesus Kristus, inte bara ett barn, utan Gud som kommer oss nära.Det är detta mysterium vi firar i jul, och det är därför kyrkan finns till. När många människor under de kommande veckorna söker sig till våra kyrkor, får vi åter berätta denna berättelse – med ljus och hopp. Och det är värt att stanna upp inför, också 1700 år efter Nicea och över 2000 år efter Jesu födelse i Betlehem.
Presidenten avslutar vår gemenskap med att önska alla Rotarianer en riktigt God Jul och hälsar alla välkomna tillbaka den 12/1-26.
Maria Elfblad