Meg ger oss en personlig och livsberättande skildring där hästarna fungerar som både röd tråd och livlina genom svåra perioder. Författaren berättar om ett liv präglat av flyttar, motgångar, utsatthet och kamp – men också om handlingskraft, ansvarstagande och en djup relation till djur, särskilt hästar.
Redan i barndomen spelar hästarna en avgörande roll. Meg berättar om hur hon som ung utsattes för mobbning i skolan, något som påverkade självkänslan djupt. När vuxenvärlden inte förmådde ingripa blev hästarna en trygg punkt – en plats där hon blev sedd utan krav och dömande. Intresset för hästarnas historia och beteende gav också ett kunskapsmässigt självförtroende som kontrasterade mot skolans sociala hierarkier. Budskapet som etableras tidigt är att djur kan erbjuda en form av ovillkorlig närvaro och tillit som människor ibland misslyckas med.
I vuxen ålder fortsätter hästarna att vara centrala, både professionellt och existentiellt. Ett avgörande vägval sker när Meg lämnar Stockholm för att tillsammans med sin nya partner köpa och driva en hästgård. Drömmen om ett lugnare, mer jordnära liv visar sig dock snabbt vara just en dröm. Köpet kantas av juridiska och ekonomiska problem, manipulativa säljare och ett destruktivt relationsmönster. Det som skulle bli ett gemensamt livsprojekt utvecklas till en flerårig mardröm präglad av psykisk press, otrygghet och maktmissbruk.
I dessa svåra omständigheter är det återigen hästarna som står för stabilitet. De reagerar på stämningar, läser av människors känslor och fungerar som emotionella speglar. Meg beskriver en konkret situation där hästen instinktivt söker kontakt när hon är utmattad och ledsen – exempel som förstärker tesen om djurens känslighet och deras förmåga till ordlös kommunikation. Hästarna blir inte bara ett arbete, utan ett ankare.
Ett annat viktigt spår i berättelsen är engagemanget i föreningslivet och ridskoleverksamhet. Motvilligt tackar författaren ja till en styrelseroll, men tar snabbt ansvar när hon ser brister i struktur, ledarskap och beslutsfattande. Med tydlighet och effektivitet bidrar hon till att professionalisera arbetet, vilket så småningom leder till att hon väljs till ordförande.
Berättelsen rymmer även dramatiska händelser – olyckor under hästtransporter, skadade hästar i hagar och akuta situationer där lugn och förtroende är avgörande. I flera av dessa episoder betonas samspelet mellan människa och häst: när människan behåller lugnet och visar tydlig intention, svarar hästen med tillit. Detta ömsesidiga förtroende lyfts fram som något djupt mänskligt – och livsavgörande.
Sammanfattningsvis handlar Megs bok och berättelse inte bara om hästar i konkret mening, utan om relation, ansvar och överlevnadsstrategier. Hästarna blir symboler för tillit, närvaro och möjligheten att resa sig igen. Ett återkommande budskap är att det alltid finns en utväg, även när livet känns låst. Genom att lyssna – på djur, på sig själv och på situationens signaler – går det att hitta nya vägar framåt. Hästarnas betydelse är därmed både praktisk, emotionell och existentiell: de bär, bokstavligt och bildligt, genom livet.
Maria Elfblad