Det här föredraget är i grunden en personlig livsberättelse – om hur ett liv kan börja i utsatthet, ta oväntade vägar och ändå formas till något meningsfullt.
Berättelsen börjar på Öland på 1950-talet. Redan som mycket liten var föredragshållaren nära att mista livet i en drunkningsolycka, men räddades i sista stund. Uppväxten präglades av flyttar, enkla förhållanden och tidiga möten med både trygghet och oro. Skoltiden blev tidigt svår. Inlärningsproblem, närsynthet och en hård skolmiljö ledde till kränkningar och fysisk bestraffning – något som satte djupa spår.
När familjen flyttade till Kalmar blev situationen ännu värre. Mobbning, våld och utanförskap blev vardag. Det som borde ha varit en trygg skolmiljö blev i stället en plats präglad av rädsla och ensamhet. Till slut drev detta honom till en punkt där livet nästan tog slut – ett ögonblick på ett hustak där allt kändes hopplöst. Men där, i det mest avgörande ögonblicket, blev han sedd. En vaktmästares ingripande räddade inte bara livet, utan tände också en tanke: att livet ändå kunde ha ett värde.
Familjen flyttade tillbaka till Öland och senare vidare till Örkelljunga. Där förändrades mycket. För första gången möttes han av vänlighet, gemenskap och tillhörighet. Skolan blev tryggare, vännerna fler och självförtroendet växte. Ett tidigt intresse för skrivande ledde till arbete på en lokaltidning, där han fick prova på journalistik och lärde sig att formulera sig – trots osäkerhet och misstag.
Samtidigt växte en annan tanke fram: en vilja att hjälpa människor. Drömmen om att bli präst föddes ur egna erfarenheter av ensamhet och lidande. Men livet tog en annan riktning. Efter grundskolan stoppades gymnasieplanerna abrupt, och han tvingades börja arbeta som sotarlärling. Yrket var slitsamt och lågavlönat, men blev också en skola i ansvar, disciplin och möten med människor i deras vardag.
Med tiden utbildade han sig vidare, tog ingenjörsexamen och drev eget sotningsdistrikt under många år. I arbetet mötte han hela samhället – från ensamma äldre till människor som levde i misär, men också värme, generositet och tillit. Mötena lärde honom att varje människa bär sin egen historia, ofta dold bakom en stängd dörr.
Parallellt engagerade han sig ideellt, bland annat i ungdomsverksamhet och drillflickor. När sponsorer saknades tog han saken i egna händer. För att kunna trycka kläder till verksamheten köpte han en tryckmaskin – och där föddes nästa steg i livet: från sotare till tryckare. Det som började som en praktisk lösning blev en ny verksamhet, byggd på samma grundtanke som präglat hela livet – att bidra, stötta och göra skillnad utan att räkna vinning.
Föredraget avslutas med en tydlig slutsats: livet blir sällan som man tänkt sig. Vägen är krokig, ibland brutal, men också full av möjligheter. Det är inte titlarna eller yrkena som definierar oss, utan hur vi möter andra människor – särskilt dem som ingen annan ser.
Vi ger Björn riktigt varma applåder för hans berättelse.
Kommande vecka (vecka 8) är sammanträdet inställt.
Maria Elfblad